Alexandra Inga-Lill Maria Johnsson

Ha den äran!2018

Posted by Naama Mon, October 15, 2018 23:13:05

Grattis min pappa och min morfar på födelsedagen! Pappa blev idag 64 år och min moffe skulle ha blivit 85 år.. <3

Jag hann tyvärr inte gå till graven idag men som tur är var jag där för någon vecka sedan och lade en bukett rosor som tydligen fortfarande stod sig rätt så fint även idag. Ska dock försöka ta mig dit imorgon eller på onsdag! <3

Pappa blev firad
av Liv och mig med FaceTime vid lunch, besök på kontoret vid halv fyra och överraskningsfika på Hönseberget vid fem. Det blev en stressig tur ner till stan men med hjälp av Mia som passade Liv medan jag handlade på Willys och Systemet så hann jag med nöd och näppe hem med Liv för att plocka ur diskmaskinen, småstäda, baka en kaka, sätta på kaffe och skära upp grönsaker innan päronen och morbror Patrik anlände. Isac kom hem där emellan så att han kunde ta Liv och mata henne medan jag grejade! Teamwork! Haha.

Nu är det läggdags för jag är trött som en apa för en gångs skull. Somnade inte förrän halv fyra igår natt och det tar tydligen ut sin rätt nu. Skönt dock för det är tusen gånger härligare att vara trött på kvällen när man ska sova än att vara klarvaken och fundera på livets alla frågor - stora som små..

Nåja, godnatt! Pusspuss!

PS. Liv är så förbannat härlig och jag älskar henne obeskrivligt mycket! Underbara unge! Hon har alltid varit härlig, men denna tiden nu är så speciell. Världens mysigaste som kramas och har sig. <3

Händelserik dag2018

Posted by Naama Fri, October 12, 2018 19:41:07

Vilken fin dag vi har haft idag - OCH vilken jävla SKITDAG jag har haft idag.

Frukost, telefon med Christian, telefon med mamma, promenad till Blomsterlandet med Liv och svärmor, hem för att äta och mata Liv, tvätta, iväg mot BVC med skithinder på vägen (men stumpan hade gått upp och växt sååå fint - <3), shopping på stan med lilla familjen, telefon med Christian, promenad hem, tvätta, duscha, telefon med svärmor, telefon med mamma, matlagning och matning av Liv, TV, tvätt, natta Liv, telefon med mamma. Nu är Isac nere i tvättrummet och jag ligger på soffan. Hehe. Behövde verkligen det efter denna dag..

Det är mycket nu - jag orkar inte hålla masken längre 2018

Posted by Naama Wed, October 10, 2018 10:19:42

För det första så har jag inte velat skriva något direkt om detta tidigare då jag känner att det är Livs angelägenheter, och jag vill inte hänga ut henne för mycket, men jag vet inte vart jag ska ta vägen längre och jag känner att jag måste skriva av mig innan jag spricker.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men idag känner jag mig så himla jävla uppgiven. För er som inte har hängt med så har vi utrett Liv för diverse allergier ända sedan i slutet på juni då hennes mage har varit allt annat än bra. Det första steget blev att utesluta mjölkprotein, vilket det blev jag som fick göra då Liv helammades. Efter 1-2 veckors mjölkproteinfri kost så upptäckte vi en massa fläckar i Livs ansikte. Jag fick tips och läste mig till att det kunde vara en reaktion på allergi mot sojaprotein då mjölk- och sojaprotein är väldigt lika varandra, så jag bestämde utan läkares inrådan att sluta med sojaprotein också, och i samma veva uteslöt jag även baljväxter. Vips så försvann fläckarna i ansiktet. Magen blev lite bättre under dessa veckor men ändå inte helt. Efter ca. två månaders uteslutande av mjölk, soja och baljväxter så ringde jag barnmottagningen på Näl och fick rådet av två sjuksköterskor där att även utesluta ägg. Sagt och gjort. Efter ca. 1,5 vecka ringde Livs läkare och sa att jag skulle sluta med att utesluta ägg. Jaha, okej. Det kändes inte helt bra, men samtidigt visste jag inte riktigt vem jag skulle lyssna på. Livs mage hade inte hunnit bli särskilt mycket bättre heller. Jag började med ägg igen (dvs. quorn - äter inte ägg annars) och hann äta det i ungefär 2 veckor innan Livs mage blev påtagligt sämre. Vi fick träffa en ny läkare fast på Uddevallas barnmottagning och hon tyckte att vi skulle utesluta ägg igen. Jaha, sagt och gjort - igen. Jag fick även tjatat till mig att ta blodprov för allergier, men efter en vecka fick vi till svar att proverna inte hade visat någonting. Jobbigt tyckte vi, då vi inte riktigt visste/vet vad som spökar. Dietisten sa dock att det kan vara ett gott tecken - att många barn som inte visar på proverna växer ifrån sina allergier fortare. Okej, då får vi leva lite hoppet. Jaha.

Nu har jag och Liv varit mjölk- och sojafria i ca. tre månader och äggfria i en månad. Både Isac och jag tycker att vi har en mer harmonisk och nöjd bebis men jag har hela tiden på känn att någonting fortfarande inte står rätt till. Dessutom har Liv fått en enormt hård och trög mage sedan vi började med smakisar och matportioner så nu har vi det problemet också. ”Vanligt” säger folk, men jag vet inte. Vi får ofta hjälpa henne med temp och bra ställningar för att hon ska kunna utföra sina behov och det känns inte fullt normalt.. Men vad vet jag. Liv har dessutom haft väldigt höga värden på inflammationsprover i tarmen, vilket gör mig illa till mods då jag vet min egen historia. Aldrig någonsin i någon värld vill jag att hon ska behöva ha det som jag har det, varken mer eller mindre. Jag vill att hon ska vara helt frisk. Läkarna säger att vi ska ”ta det med ro” och att värdena antagligen var höga pga. allergier men det är fan inte lätt att inte känna ångest när jag vet vilka gener hon kan ärva. Risken finns där för alla, men är snäppet större för Liv.

Hursomhelst så vaknade
jag idag upp till en Liv med prickar i ansiktet, och med en mindre trevlig blöja. FAN rent ut sagt. Jag vet inte om det är en slump eller allergi, men jag har ingen go känsla i magen och jag känner mig så jävla uppgiven. Kan min lilla älskling inte bara få må bra? Jag fixar inte mer snart. Liv behöver hjälp, jag behöver hjälp. Den här härvan är så jäkla övermäktig så det finns inte. Antagligen har hon haft mer eller mindre ont sedan hon föddes. I tre månader har jag ätit den snålaste dieten någonsin då jag själv också är allergisk och dessutom vegetarian. Så en diet fritt från kött, vete, baljväxter, mjölk, soja och ägg är minst sagt ansträngande. Verkar det tufft? Vi får inte heller äta någonting med "spår av". Så allt som inte innehåller något utav ovanstående men som kanske kan göra det går också bort. Jag har rasat ca. 10kg i vikt och orken blir sämre och sämre. Jag tappar hoppet och humöret mer och mer för varje motgång vi stöter på. Jag fixar snart inte detta mer. Liv mår dåligt och det ligger så mycket på MIG. Äter jag någonting hon inte tål? Ger jag henne någonting hon inte tål? Lilla skruttan är inte heller intresserad av att dricka vätska så varje dag får jag kämpa med att ge henne det jag kan så att hon ska slippa bli för hård i magen. Hon vill inte amma lika ofta och nuförtiden bits hon också. Samtidigt vill hon snutta och att bara sluta med amningen är inte så lätt heller - varken psykiskt eller fysiskt. Liv vägrar ersättning och vägrar välling. Och vatten är inte heller populärt - som sagt.

Det här börjar tära enormt på mig och jag ser ingen ände på det. Att kriga mer eller mindre varje dag och natt med mat, utslag, magont, ledsen Liv och ledsen Alix - det tar jävligt mycket energi. Jag vågar inte äta någonting, jag vågar inte ge Liv någonting. Det känns som att jag går på den sista energibesparingen jag har både fysiskt och psykiskt, och jag vet inte vart jag ska hitta ny energi. Det som får mig att gå runt är ju Liv - att jag vill att hon ska må bra, och att hon större delen av tiden ändå är en glad prick som ger sååå mycket kärlek (för så är det - hon är glad och lugn majoriteten av tiden men när hon är ledsen så vet vi ju att hon verkligen är ledsen för att hon mår dåligt och det finns ingen värre känsla än att ens lilla skatt inte mår bra). Samtidigt känner min kropp verkligen av att jag inte får i mig någonting och förutom den biten så är det förjävla tråkigt att bara äta ren pasta, potatis, ketchup och grönsaker varje dag. "Tråkigt" kanske man kan leva med - men när man har gjort det i över tre månader så börjar det bli mer än tråkigt. Deppigt liksom. Jag har ingen aptit kvar. Jag behöver hjälp. Liv behöver hjälp. Och jag vet inte vart jag ska vända mig, eller hur jag ska orka..

Det blir inte heller lättare av att jag får tusen olika råd och åsikter av allt och alla. Hittills har inte någon av läkarna, dietisten, sjuksköterskorna, BVC eller 1177 sagt samma. Till och med psykologerna (har pratat med två) lägger sig i och säger sitt. Alla spottar åsikter överallt. Ännu värre blir det när jag pratar med vissa och vet att de har så himla FEL. De säger emot varandra så förbannat mycket och rörigare kan det ju inte bli då. Jag får helt enkelt bara plocka av alla och koka ihop en egen soppa.

Är det inte det ena så är det det andra, och är det inte någotdera så dyker det alltid upp någonting nytt..

Och nu har jag jordens sämsta samvete för att jag har skrivit allt detta. Jag tror att det helt enkelt bara blir alldeles för mycket för mig just nu pga. ALLT. Mitt mående och min hälsa de senaste åren har varit sådär och graviditeten var inte enkel varken psykiskt eller fysiskt. Allt som innebar med Livs för tidiga födsel och sedan hennes höftproblem gjorde allting ännu mer tufft. Och nu tampas vi med detta sedan många månader tillbaka. Och jag har börjat bli sämre igen. Det blir kaka på kaka. Prestationsångesten växer och växer. Det ena avlöser det andra och vi får aldrig riktigt bara RO. Lugn och ro. Jag vill bara att vi alla ska må bra.. <3


Rörigt inlägg men det är precis vad min hjärna är också så inlägget speglar väl bara verkligheten antar jag. Utredningen fortsätter..




Tre saker jag inte trodde skulle hända..2018

Posted by Naama Tue, October 09, 2018 23:48:23

Tre saker jag inte någonsin trodde skulle hända har hänt, och kommer hända.

1. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sådan där” som borstar tänderna i ljummet vatten - det gör jag numera. Tänderna har tagit ut sin rätt och jag får ilningar av det svinkalla vattnet jag alltid borstade med förr. Såååå trist för ljummet vatten tar bort större delen av den fräscha upplevelsen!

2. Jag trodde aldrig att jag skulle bestämma mig för att ta ur min tungpiercing, i alla fall inte så snart. Jag känner dock att den nog har gjort sitt nu. Den är inte lika spännande längre och jag vill inte slita på mina tänder.

3. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den dagen då jag känner att jag vill ta hål i öronen, men nu är jag alltså där. Antagligen är det någon typ av kompensation för att jag vill ta ur tungpiercingen. Typ som en ersättare. Haha.

Det var allt för ikväll! Pusspuss!



Plötsligt händer det!2018

Posted by Naama Tue, October 02, 2018 22:10:35

Klockan är 22, lägenheten är nedsläckt och hela familjen ligger i sängen - inte illa pinkat! Det som är ännu större är dock att Liv har sovit större delen av kvällen så att Isac och jag har kunnat äta middag ihop utan att hon har vaknat en enda gång. Normalt sett är det antingen så att hon vaknar eller så är hon med oss från första början, och då får vi oftast äta i pass. Ikväll blev det alltså gemensam middag med en sovandes Liv på balkongen. Hon brukar inte sova på balkongen på kvällen men det funkade visst jäkligt bra att natta henne där för att sedan flytta in henne till oss när hon vaknade för kvällsamning. Ska faktiskt testa samma sak imorgon igen så får vi se hur det går. Känns lite hoppfullt (men kanske inte optimalt)!

Förresten så bakade jag en allergivänlig kaka idag och Corne var på besök! Massa mys <3

Så besviken! 2018

Posted by Naama Tue, October 02, 2018 10:31:33

Sitter och dricker te medan lillan sover. Funderar på saker som behövs göras och saker som har hänt. Något jag är riktigt besviken på är gårdagen. Eller inte gårdagen i sig, men mitt möte med min nya psykolog. Det var andra mötet vi hade och det kändes så otryggt, vilket gör mig så besviken för jag kände verkligen att det första samtalet var bra. Det blir i alla fall ett tredje samtal och sedan får vi väl ta det därifrån. Jag hoppas verkligen att hon gör bättre ifrån sig nästa gång..

En annan sak jag är besviken över är Instagrams nya spärrar för jag kan inte längre länka min blogg i min profil (som jag tidigare gjort i typ fem år). Tydligen räknas min lilla hobbyblogg numera in bland "skräp" och "missbruk". Supertrist!


Några av alla saker som behövs göras det närmsta:

- Göra i ordning i badrumsskåpet
- Göra i ordning i garderoben
- Göra i ordning bland porslinet
- Rensa kläder
- Rensa foton
- Städa
- Plocka upp höstkläder och höstskor