Alexandra Inga-Lill Maria Johnsson

Alexandra Inga-Lill Maria Johnsson

♡ Liv - 2018.02.11 ♡



Life is what happens while you are busy making other plans.. <3
Morfar - du fattas mig <3

Coulda, woulda, shoulda..

2018Posted by Naama Wed, October 31, 2018 10:36:41
Godmorgon! I skrivande stund har jag en smygandes huvudvärk som jag vet troligen kommer bryta ut till ett litet helvete sedan. Hoppas verkligen att det inte blir så, även om det är högst troligt. Har ångest i bröstet och ångest i kroppen. Kaos. Varför? Jo för att jag har SÅ mycket i huvudet och SÅ mycket att göra. Egentligen skulle min dag se ut såhär idag: vakna, duscha, frukost för Liv och mig, natta Liv, fixa mig, städa, lunch för mig och Liv, mysa med Liv, "byta av" med M-L så att hon skulle passa Liv medan jag skulle åka till Trollhättan och ha möte med kommunen tillsammans med Sebastian, åka till Näl och hämta Livs termos, hem, tvätta, ha Skype-möte med gruppen, sova. Sedan ringde Livs läkare och hon vill att jag ska åka med Liv till sjukhuset idag och lämna blodprover då Livs senaste värden inte såg jättebra ut.. Och sedan ska läkaren ringa mig senare idag efter att proverna är klara och hon har samtalat med en läkare på Näl (dvs. rimligtvis under min bilfärd eller under mötet). Helt plötsligt ändrades min ganska stressiga dag till världens stressigaste kaosdag.

På grund av allt
detta steg min ångest, stress och panik till skyarna och jag fick nyligen avboka mötet i Trollhättan med Sebastian. Jag skäms som en hund och mår piss för att jag inte kan följa med, men samtidigt går ju Liv först såklart (och jag med egentligen kanske..?). Så jag känner att det är rätt beslut alla gånger om men jag kan ändå inte låta bli att må riktigt dåligt över situationen (även om vi egentligen har ett distansarbete och detta mer skulle vara en liten rolig grej). Jag orkar inte med att jag är så förbannat känslig och mesig.

Det känns dock bra
att jag fick avboka mötet för även om min skuld och skam blev stor så sänktes en viss del av min stress ändå. Jag fick liksom en färre grej att göra idag och det känns sjukt skönt. Nu ska jag ta tag i dagen och sluta blogga. Städa, fixa och förbereda inför provtagningen på sjukhuset.

På tal om provtagningen och det så är även det en stor klump i magen - en av de större klumparna. Att Liv fortfarande inte mår helt bra och att värdena inte ser hundra ut gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag tänker tusen tankar och mår sämre än sämst. Stackars min lilla tjej.. <3 Jag önskar så att hon bara kan få må bra och vara frisk. Och jag tar på mig allt som har med hennes ohälsa att göra..


  • Comments(0)//naama.looozaaa.se/#post1596

Hej och hå!

2018Posted by Naama Wed, October 24, 2018 16:58:02
Hemkommen efter en tvåtimmars-promenad med Liv och svärmor - mysigt och kallt! Potatisen är skalad och puttrar i kastrullen, Isac är snart hemma och Liv kollar på Babblarna. Själv slog jag mig precis ner i soffan för två minuters skrivande. Efter middagen blir det städning och klockan åtta ikväll är det återigen Skype-möte med gruppen för att gå igenom dagens möte som Sebastian hade med Trollhättans kommun. Spännande!

Natten till idag var kaos. Livs mage är inte snäll mot henne, eller så är någonting inte snällt mot Livs mage. Stackars liten. <3

  • Comments(0)//naama.looozaaa.se/#post1595

Underbar dag!

2018Posted by Naama Tue, October 23, 2018 14:02:36
Liv är nybadad och sover nu i vagnen på balkongen. Jag knäppte några uuuursöta bilder förut på skruttisen i hennes fina morgonrock som hon fick av sina äldre morbröder och "tant" Josefin. Världens gulligaste morgonrock och världens gulligaste tjej. Hon är fasiken den vackraste lilla skapelsen på hela denna jord! Och hon är min dotter! <3

Medan Liv sover passar jag på att ta min lunch - kokosghurt och rice crispies. Funderar på att ta resterna av spaghettin efteråt också så att jag kan bli mätt. Mmmm vilken lunch va!? Haha.

Igår var Isac, Liv, mamma, pappa och jag på Näl för att hälsa på mormor. Jättemysigt och väldigt roligt - trots tråkiga omständigheter såklart. Det var verkligen ett riktigt lyckat besök som jag kan leva på länge! <3

Nu ska jag fokusera på min lunch och sedan blir det förhoppningsvis en liten promenad med Liv i det fina vädret! Ikväll ska jag ha Skype-möte med Sebastian och Jonathan - mina gruppkompisar i Personalekonomin. Vi ska knåpa ihop ett projektarbete ihop som ska in i januari och när (om haha) det är klart och godkänt så är jag äntligen färdig med hela PEK-kursen och kan då skramla in mina 15hp. Sååå härligt!

  • Comments(0)//naama.looozaaa.se/#post1594

Ha den äran!

2018Posted by Naama Mon, October 15, 2018 23:13:05
Grattis min pappa och min morfar på födelsedagen! Pappa blev idag 64 år och min moffe skulle ha blivit 85 år.. <3

Jag hann tyvärr inte gå till graven idag men som tur är var jag där för någon vecka sedan och lade en bukett rosor som tydligen fortfarande stod sig rätt så fint även idag. Ska dock försöka ta mig dit imorgon eller på onsdag! <3

Pappa blev firad
av Liv och mig med FaceTime vid lunch, besök på kontoret vid halv fyra och överraskningsfika på Hönseberget vid fem. Det blev en stressig tur ner till stan men med hjälp av Mia som passade Liv medan jag handlade på Willys och Systemet så hann jag med nöd och näppe hem med Liv för att plocka ur diskmaskinen, småstäda, baka en kaka, sätta på kaffe och skära upp grönsaker innan päronen och morbror Patrik anlände. Isac kom hem där emellan så att han kunde ta Liv och mata henne medan jag grejade! Teamwork! Haha.

Nu är det läggdags för jag är trött som en apa för en gångs skull. Somnade inte förrän halv fyra igår natt och det tar tydligen ut sin rätt nu. Skönt dock för det är tusen gånger härligare att vara trött på kvällen när man ska sova än att vara klarvaken och fundera på livets alla frågor - stora som små..

Nåja, godnatt! Pusspuss!

PS. Liv är så förbannat härlig och jag älskar henne obeskrivligt mycket! Underbara unge! Hon har alltid varit härlig, men denna tiden nu är så speciell. Världens mysigaste som kramas och har sig. <3

  • Comments(0)//naama.looozaaa.se/#post1593

Händelserik dag

2018Posted by Naama Fri, October 12, 2018 19:41:07
Vilken fin dag vi har haft idag - OCH vilken jävla SKITDAG jag har haft idag.

Frukost, telefon med Christian, telefon med mamma, promenad till Blomsterlandet med Liv och svärmor, hem för att äta och mata Liv, tvätta, iväg mot BVC med skithinder på vägen (men stumpan hade gått upp och växt sååå fint - <3), shopping på stan med lilla familjen, telefon med Christian, promenad hem, tvätta, duscha, telefon med svärmor, telefon med mamma, matlagning och matning av Liv, TV, tvätt, natta Liv, telefon med mamma. Nu är Isac nere i tvättrummet och jag ligger på soffan. Hehe. Behövde verkligen det efter denna dag..

  • Comments(0)//naama.looozaaa.se/#post1592

Det är mycket nu - jag orkar inte hålla masken längre

2018Posted by Naama Wed, October 10, 2018 10:19:42
För det första så har jag inte velat skriva något direkt om detta tidigare då jag känner att det är Livs angelägenheter, och jag vill inte hänga ut henne för mycket, men jag vet inte vart jag ska ta vägen längre och jag känner att jag måste skriva av mig innan jag spricker.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men idag känner jag mig så himla jävla uppgiven. För er som inte har hängt med så har vi utrett Liv för diverse allergier ända sedan i slutet på juni då hennes mage har varit allt annat än bra. Det första steget blev att utesluta mjölkprotein, vilket det blev jag som fick göra då Liv helammades. Efter 1-2 veckors mjölkproteinfri kost så upptäckte vi en massa fläckar i Livs ansikte. Jag fick tips och läste mig till att det kunde vara en reaktion på allergi mot sojaprotein då mjölk- och sojaprotein är väldigt lika varandra, så jag bestämde utan läkares inrådan att sluta med sojaprotein också, och i samma veva uteslöt jag även baljväxter. Vips så försvann fläckarna i ansiktet. Magen blev lite bättre under dessa veckor men ändå inte helt. Efter ca. två månaders uteslutande av mjölk, soja och baljväxter så ringde jag barnmottagningen på Näl och fick rådet av två sjuksköterskor där att även utesluta ägg. Sagt och gjort. Efter ca. 1,5 vecka ringde Livs läkare och sa att jag skulle sluta med att utesluta ägg. Jaha, okej. Det kändes inte helt bra, men samtidigt visste jag inte riktigt vem jag skulle lyssna på. Livs mage hade inte hunnit bli särskilt mycket bättre heller. Jag började med ägg igen (dvs. quorn - äter inte ägg annars) och hann äta det i ungefär 2 veckor innan Livs mage blev påtagligt sämre. Vi fick träffa en ny läkare fast på Uddevallas barnmottagning och hon tyckte att vi skulle utesluta ägg igen. Jaha, sagt och gjort - igen. Jag fick även tjatat till mig att ta blodprov för allergier, men efter en vecka fick vi till svar att proverna inte hade visat någonting. Jobbigt tyckte vi, då vi inte riktigt visste/vet vad som spökar. Dietisten sa dock att det kan vara ett gott tecken - att många barn som inte visar på proverna växer ifrån sina allergier fortare. Okej, då får vi leva lite hoppet. Jaha.

Nu har jag och Liv varit mjölk- och sojafria i ca. tre månader och äggfria i en månad. Både Isac och jag tycker att vi har en mer harmonisk och nöjd bebis men jag har hela tiden på känn att någonting fortfarande inte står rätt till. Dessutom har Liv fått en enormt hård och trög mage sedan vi började med smakisar och matportioner så nu har vi det problemet också. ”Vanligt” säger folk, men jag vet inte. Vi får ofta hjälpa henne med temp och bra ställningar för att hon ska kunna utföra sina behov och det känns inte fullt normalt.. Men vad vet jag. Liv har dessutom haft väldigt höga värden på inflammationsprover i tarmen, vilket gör mig illa till mods då jag vet min egen historia. Aldrig någonsin i någon värld vill jag att hon ska behöva ha det som jag har det, varken mer eller mindre. Jag vill att hon ska vara helt frisk. Läkarna säger att vi ska ”ta det med ro” och att värdena antagligen var höga pga. allergier men det är fan inte lätt att inte känna ångest när jag vet vilka gener hon kan ärva. Risken finns där för alla, men är snäppet större för Liv.

Hursomhelst så vaknade
jag idag upp till en Liv med prickar i ansiktet, och med en mindre trevlig blöja. FAN rent ut sagt. Jag vet inte om det är en slump eller allergi, men jag har ingen go känsla i magen och jag känner mig så jävla uppgiven. Kan min lilla älskling inte bara få må bra? Jag fixar inte mer snart. Liv behöver hjälp, jag behöver hjälp. Den här härvan är så jäkla övermäktig så det finns inte. Antagligen har hon haft mer eller mindre ont sedan hon föddes. I tre månader har jag ätit den snålaste dieten någonsin då jag själv också är allergisk och dessutom vegetarian. Så en diet fritt från kött, vete, baljväxter, mjölk, soja och ägg är minst sagt ansträngande. Verkar det tufft? Vi får inte heller äta någonting med "spår av". Så allt som inte innehåller något utav ovanstående men som kanske kan göra det går också bort. Jag har rasat ca. 10kg i vikt och orken blir sämre och sämre. Jag tappar hoppet och humöret mer och mer för varje motgång vi stöter på. Jag fixar snart inte detta mer. Liv mår dåligt och det ligger så mycket på MIG. Äter jag någonting hon inte tål? Ger jag henne någonting hon inte tål? Lilla skruttan är inte heller intresserad av att dricka vätska så varje dag får jag kämpa med att ge henne det jag kan så att hon ska slippa bli för hård i magen. Hon vill inte amma lika ofta och nuförtiden bits hon också. Samtidigt vill hon snutta och att bara sluta med amningen är inte så lätt heller - varken psykiskt eller fysiskt. Liv vägrar ersättning och vägrar välling. Och vatten är inte heller populärt - som sagt.

Det här börjar tära enormt på mig och jag ser ingen ände på det. Att kriga mer eller mindre varje dag och natt med mat, utslag, magont, ledsen Liv och ledsen Alix - det tar jävligt mycket energi. Jag vågar inte äta någonting, jag vågar inte ge Liv någonting. Det känns som att jag går på den sista energibesparingen jag har både fysiskt och psykiskt, och jag vet inte vart jag ska hitta ny energi. Det som får mig att gå runt är ju Liv - att jag vill att hon ska må bra, och att hon större delen av tiden ändå är en glad prick som ger sååå mycket kärlek (för så är det - hon är glad och lugn majoriteten av tiden men när hon är ledsen så vet vi ju att hon verkligen är ledsen för att hon mår dåligt och det finns ingen värre känsla än att ens lilla skatt inte mår bra). Samtidigt känner min kropp verkligen av att jag inte får i mig någonting och förutom den biten så är det förjävla tråkigt att bara äta ren pasta, potatis, ketchup och grönsaker varje dag. "Tråkigt" kanske man kan leva med - men när man har gjort det i över tre månader så börjar det bli mer än tråkigt. Deppigt liksom. Jag har ingen aptit kvar. Jag behöver hjälp. Liv behöver hjälp. Och jag vet inte vart jag ska vända mig, eller hur jag ska orka..

Det blir inte heller lättare av att jag får tusen olika råd och åsikter av allt och alla. Hittills har inte någon av läkarna, dietisten, sjuksköterskorna, BVC eller 1177 sagt samma. Till och med psykologerna (har pratat med två) lägger sig i och säger sitt. Alla spottar åsikter överallt. Ännu värre blir det när jag pratar med vissa och vet att de har så himla FEL. De säger emot varandra så förbannat mycket och rörigare kan det ju inte bli då. Jag får helt enkelt bara plocka av alla och koka ihop en egen soppa.

Är det inte det ena så är det det andra, och är det inte någotdera så dyker det alltid upp någonting nytt..

Och nu har jag jordens sämsta samvete för att jag har skrivit allt detta. Jag tror att det helt enkelt bara blir alldeles för mycket för mig just nu pga. ALLT. Mitt mående och min hälsa de senaste åren har varit sådär och graviditeten var inte enkel varken psykiskt eller fysiskt. Allt som innebar med Livs för tidiga födsel och sedan hennes höftproblem gjorde allting ännu mer tufft. Och nu tampas vi med detta sedan många månader tillbaka. Och jag har börjat bli sämre igen. Det blir kaka på kaka. Prestationsångesten växer och växer. Det ena avlöser det andra och vi får aldrig riktigt bara RO. Lugn och ro. Jag vill bara att vi alla ska må bra.. <3


Rörigt inlägg men det är precis vad min hjärna är också så inlägget speglar väl bara verkligheten antar jag. Utredningen fortsätter..




  • Comments(1)//naama.looozaaa.se/#post1591
Next »